Du har värk i hela kroppen och skriver att du lika gärna kan skaffa barn som att ligga hemma?

Att skaffa barn är en fruktansvärd omställning och det kan påverka det mest stabila förhållande utan sjukdom.

Kroppen blir påverkad av en graviditet och sedan har vi alla lyft när barnet är fött.

Sömnen är ett annat dilemma. En del barn sover väldigt dåligt nattetid i perioder.

Att skaffa barn är ett livslångt åtagande och barnet kommer så att säga alltid i första hand. Nu vet jag inte vad det är för sjukdom/besvär du har men personligen tycker jag nog att du ska tänka dig för flera gånger.

Hör med din handläggare på FK också så att du vet exakt vad som gäller för dig.

Jag har inte värk någonstans mer än huvudvärk ibland. Har psykiska besvär. Vet att omställningen är stor. Därför jag vill veta så mycket som möjligt innan jag ens överväger att försöka bli gravid. Vill verkligen så gärna men vill inte skaffa barn och låta det lida för att jag är självisk.

Men ja jag tror du har rätt. Får nog ringa och prata med henne. Tänker jag göra vilket som men tänkte att någon kanske visste hur det fungerar

Som jag rådde dig i din andra tråd; prata med FK.
Sedan är jag tveksam till att man som sjukskriven skaffar barn.
Är man så sjuk att man inte kan jobba, tror jag inte det är lättare att skaffa barn. Snarare tvärt om.

#4 Tack jag ska kolla med min handläggare hur det funkar. Får se hur det blir.

#2 Jag trodde du hade värk för du skrev: värker i hela min kropp och det med jobb funkar inte just nu.

Det är nog bara du själv som kan känna efter om du orkar ta hand om ett barn och som redan sagts, prata med din handläggare så att du vet vad som gäller.

#6, ja det har du rätt i. konstigt. Undra varför jag skrev så :p. Var väldigt ledsen när jag skrev så kanske blev något tokigt med telefonen eller huvudet. Hade ont i magen då också… måste ha tänkt knasigt. Önskar det fanns en lista med krav så man visste iallafall att man var på rätt väg. Vill så gärna. Allt jag gör är får att kunna skaffa barn. Allt från att äta till att kämpa med jobbet. Ska sluta gnälla nu. Tack för svaren allihopa :) ska ringa min handläggare och få lite mer fakta om hur det funkar.

Det kan aldrig finnas en lista med krav som gäller för om man ska kunna skaffa barn eller hur livet är överhuvudtaget.

Det är olika för alla. Finns lika många olika lösningar som det finns personer. 

Sen är man inte förälder enbart vissa tider utan det är ju dygnet runt så man måste känna att man orkar och är stabil nog att klarar av det.

Ett arbete lämnar man  och går hem ifrån när arbetstiden är slut. Föräldraskap innebär att man aldrig är ledig utan man har det med sig överallt. 

Tycker att du dels ska ta detta med din handläggare som de andra också sagt men jag tycker också att du ska prata med behandlande läkare om hur det skulle passa dig i nuläget att bli mamma. Är du så stabil att du kan ha en chans att orka?

#8 har redan pratat med min psykolog och läkare och dom tror inte det är några problem men vill inte chansa. Som sagt det är ett barn och skulle aldrig vilja chansa med ett liv på de sättet. Alla tycker jag är överdrivet nojig men jag önskar verkligen detpskulle finnas något sätt att vara säker. Menar min sambo har valt att leva med mig men ett barn väljer inte sina föräldrar eller att bli till.

#9 om du kollar med FK skulle det vara intressant att veta vad svaret blev för dig (är liite i samma sits)

#4 det beror ju helt på vilka svårigheter man har, vad det är som gör att man inte kan jobba alltså.

ett av mina problem är folk men inte min närmaste familj och ett barn har ju den fördelen att dom inte kommer att "småprata" på samma sätt som vuxna tvunget måste göra (det sista var lite halvt på skämt)

#10, Jag pratade med FK och hon kollade upp det och dom har inte rätt att sätta krav på att man inte skaffar barn pga sjukdom. Det är en rättighet man har även om man inte kan jobba. Vi pratade inte om ekonomi och så utan bara att om jag skaffar barn så kommer inte det påverkar aktivitetsersättningen. Var väldigt rädd för attityden "kan man ha barn kan man jobba" men det är som sagt en rättighet alla har

Barn är ingen rättighet! Barn har rätt till föräldrar, men människor har aldrig rätt till barn.

#12 fast bara för att man inte kan jobba betyder det inte att man inte jan ha barn man kan ha så varierande svårigheter och styrkor så att det passar en att ha barn.

Sen är det nog få med funktionshinder/sjukdom som tänker skaffa barn ensam.

tlover; jag talar gällande alla, du har aldrig rätt att få barn/ha barn, däremot har alla barn rätt till föräldrar.

Det spelar ingen roll om du är heterosexuell i en stabil relation, frisk och miljonär eller om du är homosexuell och därmed inte kan få barn på naturlig väg eller om du är fysiskt/psykiskt sjuk, ingen har rätt till barn, och inget av ovanstående garanterar att personen skulle vara en bra förälder. Däremot måste du i vissa situationer fungera och överväga beslutet extra noga, men det är aldrig en rättighet.

#14 men staten kan inte vara den som bestämmer vem som får eller inte får skaffa barn, annars blir det väldigt likt steriliseringarna på handikappade som skedde för inte allt för länge sen

tlover; däremot kan staten omhänderta de barn som ej anses kunna få god omvårdnad i det ursprungliga hemmet, vilket inte endast gäller handikappade, utan alla. 

Vissa gånger skulle jag anse att det var mer humant att sterilisera personer istället för att låta dem bli gravida, gå igenom en nio månader lång graviditet för att sedan få barn efter barn omhändertaget direkt på BB. Vet en kvinna som fått 8 barn omhändertagna, är det ett mer värdigt alternativ?

#16 med tanke på hur vi diskrimineras bara för att vi har en diagnos på papper så är det ett bättre alternativ för skulle jag steriliseras bara för att jag har en viss diagnos hjälper ju det inte barnen till alla som är dåliga trots att dom inte har diagnos eller har men den är inte fastställd

eller vill du bli steriliserad bara för att det finns folk utan diagnos som är dåliga föräldrar? det borde isåfall gå åt båda hållen

Jag undrar hur man kan klara av ett barn om man inte kan jobba. ett barn kräver så mycket mer av en.

tlover; ibland kanske du skall läsa vad som står och inte skriva något helt annat.

#19 om du säger att det är mer humant att sterilisera och det är staten som ska sköta det så kommer det så småningom leda till (som det alltid gör) att alla av en viss diagnos drabbas.

På samma sätt som att bara för att jag har en diagnos av en sort som inte blir sämre så måste jag ändå skicka in läkarintyg varje år för att få övningssköra. Jag kan bara lära mig att hantera mina svårigheter = bli bättre. Men ändå så måste jag betala dyrt för en läkartid varje år för intyg (såna är dyra) för att bevisa det alla med minsta medicinsk kunskap kan, att jag inte blivit sämre bara för att staten inte kan ett skit om mitt funktionshinder.

#18 nu kan jag bara svara för mig själv men jag tål inte social kontakt men familjen går bra (dvs fördel med att ha barn jämfört med jobb),

Jag kan sitta och babbla med barn eller äldre i evigheter men inte dom i min egen ålder (dvs ett till + för barn och - för jobb för på tex ålderdomshem så måsteman socialicera med arbetskamrater)

Saker jag är intresserad av (antagligen är man ju intresserad av ett barn man har försökt att få länge) har jag mycket mer ork av att hålla på med, jag önskar att jag kunde vara intresserad av ett arbete men tyvärr är det inte så.

Jag har problem med transporter, dom gör mig trött och ger värk. Om jag skulle ha ett jobb inne i stan skulle det innebära en väg på 3 timmar/dag sammanlagt om jag är hemma med barn är det ingen väg man behöver fara varje dag.

Men då är jag ju ganska högfungerande i mitt original funktionshinder och med medicin till mitt andra kommer jag nog någorlunda snart (hoppas jag) kunna arbeta.

tror man inte att man ska kunna klara av barn för att ens eget funktionshinder sätter stopp för just det så ska man kanske inte planera in babylycka.

#18 Det beror helt på vad man är sjukskriven för, och vad man har för problem.

tlover; för vissa personer kan jag anse att det vore mer humant, ja, alternativ tvångsabort (det senare skulle dock kunna leda till att personen undviker sjukvården vilket ej är önskvärt). När de första fyra barnen fötts i rask takt och samtliga omhändertagits på BB då mamman inte kan ta hand om sig själv, än mindre ett barn, är det då värdigt att låta henne fortsätta med detta i all evighet? Det innebär även risker med ständiga graviditeter. Kvinnan har även vid tillfällen missbrukat vilket riskerar att ytterligare skada de  ofödda barnen samt gör det omöjligt för kvinnan att någonsin kunna behålla något av dem.

Återigen är du inte lämplig som förälder har du ingen rätt till barn, inte heller om du är lämplig som förälder så föreligger någon rätt till barn.

Ja, jag ser risker med att ha personer med diverse diagnoser i trafiken, så jag ser inget som helst fel i att kräva läkarintyg, skulle snarare vilja ha fler och kräva hårdare kontroller. Detta gäller både fysiska och psykiska diagnoser.

Om du inte kan hantera okända människor hur skulle du då till exempel reagera i en olyckssituation med massor av människor som stressar omkring? Hur fungerar stressen på stora parkeringar, tänk ett köpcentrum i juletid eller Maxi och systemets gemensamma parkering en fredagseftermiddag?

Du skriver att du inte klarar den 1,5 timmar långa transportsträckan till arbetet och att du har svårt att koncentrera dig om du inte är intresserad av det du gör, du ser inga risker med detta och bilkörning? Notera att jag inte säger att du inte skall köra bil, utan att riskerna måste bedömas. Risker med bilkörning föreligger även för personer med fullgod koncentrationsförmåga och utan ytterligare problem, det är något man bör vara relativt försiktig med.

#22 man skulle ju kunna erbjuda personer som redan fött barn som omhändertagits att få gratis sterilisering tex utan att sätta nån tvång eller regler om att vissa diagnoser ska leda till sterilisation. Det är en helt annan sak än tvång från staten.

Sen förstår jag att man kräver ett läkarintyg på ett statiskt funktionshinder eller ett funktionshinder som bara kan bli bättre men att kräva at mans ka ge in intyg varje år på ett statiskt funktionshinder är galet.

I alla stressade situationer hitills (sladd, när min man fick en yxa i benet etc) så har jag resonerat logiskt och hållit mig lugn när alla andra har blivit stressade eller till och med fått panik problemen jag har med stress är den mer långvariga snarare än den mer akuta. Sen är jag väl medveten om mina begränsningar så jag ger min såklart inte in på saker som jag vet i förväg att jag inte klarar av. (stressade bilparkeringar har alla andra problem med det har väl snarare med människans fysik att göra än nån diagnos)

Nu läser du in saker jag inte skrivit, jag har mer ork till det jag gör om jag är intresserad det är en annan sak än koncentration. Jag har dagar då jag har dålig koncentration pga värk men dom dagarna är jag inte dum nog att bege mig ut på vägarna ungefär som att jag beger mig inte heller och klättrar på skyskrapor för jag har höjdskräck. Men nu har min värk inget att göra med diagnosen som gör att jag måste skicka in läkarintyg heller.

Jag är inte dum och jag kan fatta egna beslut om jag är kapabel till nått eller inte till skillnad från många 18 åringar som kör som tokar bara för att dom fått körkort.

tlover; men om personen vill ha barn, så kommer vederbörande inte att acceptera detta? Vad är då syftet? Du kan redan idag sterilisera dig när du är över 25 år utan medicinska skäl, så detta är inget som särskilt måste erbjudas. Utan jag förespråkar i dessa enskilda fall tvång, för individens bästa. Dessa fåtal individer kan ej se konsekvenserna och har en mognad att fatta egna beslut. 

Det kan komma in andra diagnoser, andra externa omständigheter kan spela in, förändringar i medicinering och mycket annat, jag finner inte alls detta orimligt. 

Nej, alla har inte problem med en stressande bilparkering, det är individuellt, och jag kan tänka mig att vissa personer med vissa diagnoser har svårare för detta. Däremot kan även liknande situationer uppstå även där man ej förväntar sig dem, exempelvis vid olyckor och vägarbeten… 

Jag tycker fortfarande att det låter otroligt märkligt, framför allt det faktum att du anser att detta ej skall övervakas. Du anser att du idag inte kan utföra det enklaste arbete ens på deltid, men du skall vara fullt kapabel att helt på egen hand och efter eget omdöme framför att fordon som väger multum och dödar många människor varje år? Som sagt säger jag inte att du inte skall få köra, men givetvis bör detta utredas grundligt och eventuellt ske med restriktioner. Frågan är ju även om du då har ork att köra bil om du ej klarar av andra färdmedel? Bilkörande fordrar en annan koncentration än annan åkning, och tar därmed som regel mer ork.

#12  Är det din privata åsikt? För det kan jag väl aldrig tänka mig att det står någonstans? 

Har inte läst hela tråden, men jag tänker så här: Har man bekymmer med kronisk värk, någon psykisk åkomma eller annat som gör att man har svårt med vardagen, så ska man nog tänka till en massa gånger innan man skaffar barn. Det är inte säkert att barnet är friskt och sover som en gris om nätterna mm. Nu låter jag negativ, men jag pratar av egen erfarenhet. Nu hade jag inte smärtproblematik när jag fick barn, men det har kommit efterhand. Och idag har jag hel sjukersättning och skulle aldrig klara av ett barn, friskt eller inte. Jag har häcken full trots att barnet nu är en ung vuxen. Man vet aldrig hur det blir när barnet föds. Självklart hoppas man och vill att barnet är friskt, men man måste även inse att det kan hända saker.

Lilla Fröken; läs mina inlägg i tråden, känns som du missförstått mig.

Det står i FN;s barnkonvention att barn har rätt till föräldrar, däremot står ingenstans att vuxna har rätt till barn, så negativt bestämt så är det med andra ord så som jag skrivit. Sedan är det endast att se på samhället i stort.

#24 då kanske info om att man kan sterilisera sig så "lätt" behövs för jag tex visste inte om det.

Man kan inte få med alla på nått sätt och då tycker jag det är bättre att ha det som det är nu så att inte oskyldiga ska behöva steriliseras för om tvångssterilisering införs oavsett grad så kommer det att missbrukas (se bara Indien tex).

Vill man att mans ka skaffa nytt intyg vid förändring kan man ha det som krav tex istället för att man ska tvingas fixa läkarintyg varje år för nått oförändereligt eller nått som bara kan bli bättre. Eller vill du om du skulle skada din högerhand så skulle du vara tvungen att skicka in intyg varje år (som kostar pengar)trots att det är en slags skada som inte kan bli värre så att om du godkänts en gång så borde det kunna gälla.

Så du blir inte stressad vid en olycka? till och med min man som har stor körerfarenhet och ingen diagnos av nått slag blev stressad och chockad när han körde på en älg förra året, även när han "bara" körde på en räv som han fick avliva. Det är väl snarare så att man ska kollas upp ifall man inte blir det minsta lilla stressad vid tex en olycka.

Vägarbeten är ju inge svåra att hantera, i värsta fall får man kärringstopp men det är ju inte stressande då alla andar kör långsamt.

Jag har som sagt utretts och det tycker jag är ok (även om dom behöver mer tydlighet i papperna) det jag motsätter mig är att man ska behöva skicka in nya läkarpapper varje år för ett statiskt funktionshinder.

Sen är ju om man är kapabel till att avgöra om man kan köra en del att ta körkort, eller har du aldrig avstått från att köra för att du har varit för trött tex? Såna saker händer alla oavsätt man har diagnos eller inte.

Det som tar mest ork med transport är för mig främmande människor och den dåliga dämpningen i en buss/gammal bil i vår relativt nya bil är det mycket enklare både för att jag max har min man med mig som det ser t nu och för att den har betydligt bättre dämpning än en buss. Sen så slipper jag gå (som jag inte kan) den halvmil det tar att gå till busshållplatsen vilket är den största anledningen just nu att jag inte skulle kunna ha ett jobb inne i stan.

som sagt jag är inte dum

tlover; de flesta har ingen önskan att sterilisera sig, vet att vissa män som kommit upp i ålder och ej vill ha fler barn gör det. För kvinnor är det ett betydligt större ingrepp. Sedan vet jag inte riktigt varför du anser att man skall informera om detta? Har man önskan om något så undersöker man möjligheterna till detta. 

Jag vet inget om steriliseringar i Indien så det kan jag inte uttala mig om. Jag förespråkar individuella beslut i respektive fall.

"Vill man att mans ka skaffa nytt intyg vid förändring kan man ha det som krav tex istället för att man ska tvingas fixa läkarintyg varje år för nått oförändereligt eller nått som bara kan bli bättre." Hur skall någon veta när förändring sker? Och hur kan det vara så säkert att det omöjligt kan försämras?

En skada i min högra hand skulle med största sannolikhet inte påverka min förmåga att köra bil nämnvärt, skulle det däremot finnas risker med det så kan jag absolut se poängen med det.

Jag vaknar som regel inte och har bra eller dåliga dagar, utan jag kan hantera de omständigheter som finns, jag behöver inte vara osäker på om jag kan planera att köra. På lördag natt skall jag köra till Arlanda, jag är inte orolig för att jag skall vara ur form för detta eller för trött, trots att jag i vanliga fall lägger mig vid den tiden som jag nu skall åka. Det är förmågan att planera som är fundamental vid bilkörning enligt mig.

Jag har aldrig sagt att du är dum, aldrig ens antytt det. Det jag säger är att det måste finnas regler anpassade för olika omständigheter, och olika eventuella diagnoser. På samma sätt anser jag att äldre med sämre syn och reaktionsförmåga bör testas för att anpassa eventuella behörigheter för körkort. Jag är övertygad om att dylika personer utgör betydligt större risker på vägarna än hastigheter eller andra faktorer, det handlar om att ha förmåga att anpassa sig och hinna reagera.

#28 men det kan finnas vissa som vill det ifall dom får veta att dom kan det.

I Indien var det ett tag att straffet för i princip alla brott (även tex trafikbrott) var sterelisering, man gav även bort pengar till dom som stereliserade sig. Tanken var däremot först vad jag förstår att sterelisering skulle vara endast för grövre brott men det eskalerade vilket det kommer att göra ifall tvångssterelicering införs igen i Sverige.

Jag gissar då att gu kör automat

Grattis, du kan köra 50 timmar i sträck, det är ovanligt.

Planering innebär ju också att planera in när man inte kan köra.

tlover; vederbörande person är definitivt informerad, och har även blivit erbjuden abort många gånger, men personen vill som sagt ha barn, det är högsta önskan, men det finns inte en möjlighet att hon skall klara att ta hand om det. 

Jag tror inte på din analys, det finns idag möjlighet att sätta människor under förvaltarskap, jag ser inte att det missbrukas? Du kan införa diverse tvångsåtgärder, vilka av dessa missbrukas?

Att Indien och Kina försöker att ge incitament att frivilligt minska antalet barnfödslar kan jag inte helt fördöma, vilka alternativ finns? Att det skulle vara en påföljd för trafikförseelser har jag svårt att tro på, så där får du gärna presentera en källa.

Vissa av dina kommentarer är så orimliga och irrelevanta att de ej går att bemöta. De hör inte till ämnet.

#28 Jag antar att du då menar att du kommer gå och lägga dig och sova en stund på dagen?

Citronpaj; högst troligen, men samtidigt så vet jag att jag klarar av att vara vaken och aktiv några timmar längre än vanligt utan problem, men självfallet så kommer jag för extra säkerhet försöka få in några timmars vila under dagen.

Jag tycker vi kan släppa bilkörningen nu. Det är väldigt Ot och finns möjlighet att skapa tråd för den diskussionen. #12 du tog mig på orden. Fk sa till mig att dom inte hade rätt att neka mig till att skaffa barn utan att det var min rätt att göra det om jag ville. Ja alla barn har rätt till föräldrar och det har ingen sagt någonting om. Frågeställningen jag tagit upp i tråden är om man som sjuk, kan skaffa barn och nej jag menar inte fysiskt benägen till att skaffa barn #18 det är så jag tänker med. Men utifrån min sjukbild tror jag inte det skulle vara några mer problem för mig än någon utan diagnoser att ha barn. Men att bolla ett jobb med familjeliv ser jag inte alls hur det skulle se ut. Det är väldigt svårt att förklara och förstå, anledningen till att jag inte är gravid eller försöker bli det. Jag tycker inte jag har rätt att chansa med någon annans liv. För att få tråden på rätt spår: I min värld har jag lättare att ta hand om någon annan än mig själv. För att ha ett jobb måste jag ta hand om mig själv. Jag måste äta, sova, jobba lagom inte för mycket inte för lite, bråka med arbetsförmedlingen fram och tillbaka, ta mig till jobbet i tid, komma överens med människorna där, säga nej när det blir för mycket, släppa arbetet när jag ska gå hem. Detta går än inte riktigt bra för mig. Jag gör för mycket, säger inte nej, sätter inte gränser, går över gränsen och nästan in i väggen Med ett barn så måste det äta, sova, ha rent, aktiveras, älskas, läras. Jag skulle inte vilja något annat. Det är liksom det jag vill göra. Byta blöjor, leka, pyssla, uppfostra. Visst kommer det bli jobbigt. Vissa dagar kommer man säkert vilja kasta ut ungen ur fönstret, precis som alla andra föräldrar. Men man kan ju inte säga "nej gumman du får låta mamma vara jag har en jobbig dag". Jag är nästan helt övertygad om att jag skulle klara av och må bättre som mamma än jag gör nu även om jag inte kan jobba Jag tror också att jag skulle bli en bättre mamma än en del "normala" mammor för jag har inte skaffat barn "bara sådär" jag har tänkt och klurat på detta i över 2 år. Läst på, utvärderat mig själv och mina egenskaper. Jag skaffar inte barn utan att tänka efter. Har familj runt mig som kan hjälpa till vid behov. t Det som stör mig i att inte kunna jobba (som det verkar som) är att om någonting händer min sambo, hur ska jag försörja oss? Hur skulle jag må om min sambo och jag gick isär? Om han dog? Kan jag bli sämre? Läkarna säger att det inte finns några tecken eller problem för mig att skaffa barn. Men hur ska man chansa med någon annans liv?

#26 tyckte att det stod klart och tydligt vad du menade i #18. Barn är ingen rättighet. Det är din tolkning. Jag behöver inte läsa alla inlägg för att förstå det inlägget. Många inlägg är långa och stelbenta. Det blir bara Tröttsamt att läsa. Sen så pratar du om nattkörning till Arlanda men andras inlägg är inte relevanta? Det är vad jag kan se när jag skummar över texten.

Att ha barn innebär många olika kontakter med t.ex. förskola, öppen förskola, BVC, skola, läkare osv. 

Man måste kunna ta många olika kontakter med personer man kanske normalt aldrig tar kontakt med. Så man måste orka och klarar av att ta dessa kontakter. 

Det är många som får lämna nya läkarintyg för att få tillstånd att köra bil. Visst kostar det men samtidigt så handlar det om allas säkerhet. Trots detta så är det många som dagligen kör olika fordon som inte skulle vara i närheten av vägarna. Många som i alla fall inte jag vill möta om jag kan undvika. Men det står ju inte utanpå vilka det är.

Kan vi släppa bilkörningen? #35 det där med kontakter är mycket sant. Tror många glömmer sånt

# 36 Ja vi kan släppa bilkörningen för det har kommit lite ifrån TS inlägg.

Jag tror också att det är många som inte tänker på att man måste va alert och kunna ta diverse olika kontakter när man har barn.

#37 fast dom kontakterna är ju inte 9 timmar + pendlingstid 5 dar/vecka, säkert inte ens 2,5 timmar + pendlingstid 5 dar/vecka

#30 då kanske du förstår att jag svarade dig med såna svar för många av dina påståenden är högst orimliga.

# 38 Det vet man aldrig i förväg vad det blir för tid man måste lägga på diverse olika kontakter.

Man kan få ett barn som av olika orsaker har det jobbigt och då kan det vara många och långa besök på olika ställen. 

Det är sånt man aldrig vet när man får barn. Det kan bli väldigt enkelt med enbart de vanliga besöken inom hälsovården som hör till under barnens utveckling. Men det kan också bli så man måste ha mycket vård på olika ställen.

Sen genom skolåldern så följer inskolningar, utvecklingssamtal, föräldramöten och ev. andra möten. 

Kanske just mitt barn blir ett mobbat barn eller är kanske det barnet som mobbar, vilket som så följer många möten och samtal med skola, andra föräldrar osv.

#39 kanske under korta perioder blir det väldigt mkt ringande men om  man drar ut det över ett år är det fortfarande inte som ett 25%igt jobb ens

Jag har aldrig haft problem med att ringa främlingar osv. Min sambo ringde knappt att ringa efter pizza när vi träffades. Min mamma va stenhård med att vi skulle ringa själv så länge jag kan minnas men nu när jag är vuxen har jag förstått att det var för att hon själv hade svårt att ringa sånt.

Hej Anna! Du kan väl vara mammaledig 50% och din sambo kan vara pappaledig 50%? På det viset spar du på dina krafter och det blir säkert mindre problem med FK.

#42 det är det jag tänkt på :)