Nu när den bortre gränsen för sjukskrivning är på väg att
försvinna, så ställer det till med ett problem.
Sjukersättningen är ca 63% av lönen och sjukskrivningen är
75%. Det blir således en ren förlust att acceptera sjukersättning och en fördel
med att fortsätta vara sjukskriven.
Jag är själv sjukskriven (25%) i sjok om 3 månader, sedan två år. För mig personligen är det
inga administrativa problem med detta. Så till frågan, finns det tvångsregler? Jag är kroniskt sjuk i MS så frisk lär jag inte bli i brådrasket.
Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en
oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom
räckhåll idag.
V: för Astrologi & Psykologi M: för Astronomi, Beroenden, Existens,
Filosofi & Finland
#3: njä, det kan jag ju inte om jag är sjuk, och själva sjukdomsgraden tror jag inte skiljer sig mellan sjukersättning och sjukskrivning. Däremot varaktigheten - tills detta beslut kom.
Jag förstår att du hellre vill ha den högre ersättningsgraden men det är inte moraliskt rätt. Vet du att du inte kommer kunna arbeta igen ska du ha sjukersättning.
Annars är vi tillbaka på diskussionen om överutnyttjande av sjukförsäkringen tycker jag.
Sjukpenning ska betalas ut tills man kan återgå till sitt arbete annars inte.
Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.
