En del är självförvållat, en del klarar inte av att leva i ett vanligt hem, en del har råkat illa ut och klarar inte längre av att komma tillbaka. När det gäller att få hjälp så tror jag det finns ett stort mörkertal när det gäller hemlösa

#1, Det tror jag också, tycker det är så tragiskt, dom glöms liksom bort och ingen bryr sig om dom. Även om det är självförvållat så på något sätt tycker jag ändå synd om dom.

Det kommer alltid att finnas en grupp människor som av olika anledningar inte klarar att leva i vårt "vanliga sociala system"

I Göteborg hade vi omdiskuterade Meros camping där hemlösa bodde i gamla husvagnar. Stället drevs ganska tvivelaktigt av någon frikyrka om jag inte har fel men oavsett styre så behövs liknande ställe.

Där var missbruk, det brann husvagnar ganska ofta men samtidigt så var det en fristad för många.

Jag undrar så var alla finns idag?

Vi kan ju inte bara stänga ställen eller lägga ner och tro att man löst problemet.

#3, Nej jag menar det, känns som att dom är tvungna att leva i sin egen värld för att dom inte har något val. Men man ställer sig ändå fråga, hur många chanser ska man ge ? Om dom fått väldigt många men sabbar det varje gång, ska man då bara låta dom vara ? Jag tycker det är en svår fråga.

Jag håller med om att det är en jättesvår fråga.

Många gånger har ju dessa människor en blandad problematik men missbruk, psykisk sjukdom och annat.

Det måste på något sätt finnas rum för dessa i ett samhälle också. Det har alltid funnits människor som levt "utanför" Titta på våra gamla luffare som de kallades.

De enda många av dessa människor vill är att få vara ifred. Men vi andra ska klämma in dem i lägenheter och tro att de ska kunna leva som "folk"

Jag har absolut ingen lösning men skulle man gå igenom alla hemlösa så skulle denna grupp ändå vara ganska liten, tror jag, så det borde inte vara något större problem att tillhandahålla härbärgen när det blir kallt och mat, värme och vård när det behövs.

#5, Tror också den är ganska liten och håller med att det inte borde vara problem att skaffa dom ett litet boende med tak över huvudet, och mat men varför är det egentligen ingen som har tagit tag i det ?

Det finns härbärgen och matställen för många av dem. Däremot tror jag det finns vissa krav som gäller

#7, Det är det här med kraven, många klarar inte av dom så det stjälper mer än hjälper istället då tror jag och till sist hamnar dom ändå bara på gatan igen :-(

Det finns eller fanns ett boende för gamla alkoholister i Göteborg. (Jag vet inte om det finns kvar) där de faktiskt fick dricka.

De fick inte dricka i de gemensamma utymmena som dagrum, TV-rum och liknande men på sina rum var det OK.

Jag såg ett reportage om detta på TV för flera år sedan och det fungerade bra. Personalen trivdes och gubbarna hade tak över huvudet.

Det hände när pengarna kom att de söp till orrdentligt men de hade alltid någonstans att komma och sova ruset av sig och personalen hade koll.

Kanske ska man inse att en gammal alkoholist aldrig kommer att bli nykter. Det kanske är utkastat att skicka dessa till "torken" om och om igen.

Det är nog bättre att försöka hjälpa dem till ett värdigt liv trots sitt missbruk.

#9, Hoppas detta boende finns kvar även idag, det måste betyda enormt mycket att ha. Fanns/finns det krav på dom där ?
Jag vet ett fåtal som varit alkoholister som blivit nykterister, det krävdes väldigt många turer fram och tillbaka men till sist så gick det.

Det beror mycket på hur stark viljan är, tycker det är bra att det finns härbärge eller liknande så dom åtminstone kan få tak över huvudet och mat på bordet för då hjälper man dom istället till ett lite bättre liv. Att se dom gå och bo på gatan tycker jag är hemskt.

#10 De enda kraven var att man inte fick dricka alkohol i de gemensamma utrymmena utan fick hålla sig på sitt rum då. Inga andra krav vad jag minns.

#11. Trodde det fanns mer än de men det lät ju bra.:-)

En del är nog självförvållat, andra kan vara sådana som hamnat "mellan stolarna" då skyddsnätet tyvärr har en del hål i sig.

Jag har själv varit hemlös, men hade så tur att jag hade vänner jag fick sova hos och flyttade runt mellan dessa ett bra tag. För mig blev det så då jag blev utkastad av min dåvarande pojkvän, bodde i hans lägenhet och det stod i hans namn, jag hade ingen fast inkomst och ingen som kunde borga för mig så då fick jag ingen lägenhet, soc sa att de kunde stå för hyra och sånt men att de inte kunde gå in och borga för mig, det gör de tydligen bara för missbrukare och typ fängelsekunder som har svårt att klara sig i samhället annars. Så för att få hjälp därifrån så hade jag vart tvungen att antingen börja med droger eller se till att få fängelse för att få hjälp

Hade det inte varit för mina underbara vänner så hade jag inte haft tak över huvudet på ca 1 år och det endast för att jag inte passade in i någon av de grupper som får hjälp av vårat "fina" skyddsnät!

#13 Den typen av hemlöshet som du varit med om finns säkerligen inte i någon statistik.

#14 Nej den hamnar i det stora mörkertalet tyvärr och det mörkertalet är nog betydligt större än man tror.

#15 Alldeles säkert.

Tänker på alla ungdomar som visserligen inte är hemlösa i den bemärkelsen men tvingas bo kvar hemma alldeles för länge.

Det borde finnas mer hyreslähenheter och inte bara dyra sådana. Man kan faktiskt bygga med lägre standard utan att det behöver vara dåligt. Man måste inte ha helkaklade badrum, diskmaskin och liknande.

#13, Förlåt men herregud, vad är det för konstiga krav socialen har, jag blir helt paff! Vilken tur att du hade dina vänner AnneN, Blev ledsen men samtidigt glad av din berättelse, kan dock inte kalla det för att vi har ett bra skyddsnät, fy så dåligt!

Håller med er, det är säkert ett stort mörkertal som ingen vill befatta sig med, men varför är det så, borde man verkligen inte ändra på detta ?

#16, Så sant somdet var sagt, där sa du något igen allt ska vara så modernt och tipp topp idag, konstigt folk inte har råd att ha eget boende.

#17 Ja tyvärr är det en del knepiga regler de har att följa och då hade jag ändå en kontakt på soc som gjorde verkligen allt hon kunde för att hjälpa mig så jag hade iallafall pengar till mat och sådant under tiden.

Mörkertalet är nog jättestort när det gäller denna typ av hemlös. De hamnar ju inte nerdruckna eller nedknarkade på gatan. Det är ju "helt vanliga människor" som hamnar i ett ingenmansland. Att mörkertalet är högt beror nog på vänner och anhöriga som har en säng över. De är med andra ord inte Hemlösa enligt alla regler. Regler som många gånger saknar sunt förnuft och empati

#18, Jo hon är ju tvungen att följa deras policy men dom borde verkligen ändra på det tycker jag.

#19, Bara för att man inte är missbrukare på ett eller annat sätt kan man ju ändå bli hemlös, "vanliga människor" ska också räknas tycker jag. Regler som saknar emapti och förnuft är så sant. Det finns även dom som inga familjer eller vänner har, vart ska dom då ta vägen ?

#20 Det är just det som är problemet. De dricker inte, de knarkar inte - alltså passar de inte in i "systemet".  Med sunt förnuft från myndigheters sida och lite mjukhet så tror jag de också skulle komma in i systemet. Tyvärr är det inte så idag och de blir utanför. De är hemlösa men de finns inte

#21, Så tragiskt , det är synd om alla som inte räknas i systemet. Tänk så annorlunda världen vore om alla liv värderas på samma sätt.

Det verkar ju som de inte finns med i systemet. De får ju ingen hjälp

Undrar hur många flera vi får se med de nya reglerna för långtidssjuka?

Bara att gå helt utan inkomst under tre månader när man ska över i ALI knäcker de flesta ensamstående.  Även om man sen åter blir sjukskriven så är det ju redan kört. Vem blir friskare av att tas ifrån sin inkomst?

#25, Jag hoppas verkligen dom ändrar på det, svårt att förstå hur dom tänker många gånger.

Självförvållat? Nej ingen vill bo på gatan lika lite som nån inte vill jobba.

Sverige 2011 Hurra för det nya U-landet

Obs:Hoppas Reinfeldt en dag blir sjuk el nån i hans omgivning

Tycker att så gott som samtliga har rätt till en andra chans.Alla ska ha rätt till en värdig tillvaro.Många säger det men tyvärr visar sig om man tittar omkring att verkligheten och att göra något konkret är två skilda världar. Om inte annat så när dessa personer som tror sig sitta tryggt själv hamnar på den sidan som de talat om men inte tyckte tillräckligt värdefullt för att agera för önskar nog då i alla fall att de gjort det. Alla kan frysa känna hunger eller smärtor i kroppen efter legat ute på en bänk eller trapphus i bästa fall. Ingen förtjänar att behandlas som statistik.

Idag är det inte så säkert att det är självförvållat. När man sålt allt man har och ändå inte kan betala hyran så blir man till slut tvungen att lämna bostaden…

Kan säga at jag har tidigare bott vägg i vägg med en fd hemlös. Det var då ingen dans på rosor - bråk och än det ena, än det andra hände… Hade man tur kunde man sova 1½ timme i sträck för han väsnades så otroligt… (Till slut sov jag i bilen innan jag åkte hem från jobbet)..

Polisen kom ut flera gånger i veckan och hämtade honom och varje gång blev det slagsmål mellan honom och poliserna..

I stort sett alla som bodde där då har flyttat därifrån, jag är inget undantag… Han fick bo kvar ett bra tag - men på bekostnad av oss som skötte oss i det lilla samhället… Idag bor jag i stan istället och trivs väldigt bra i min lägenhet, men är ändå misstänksam när någon ny flyttar in i området…

Jag vet också att det finns hemlösa som bara haft otur i livet, men vill ändå dela med mig av mina erfarenheter…

Hemlösa har ett stort mörkertal, som vi aldrig kommer känna till. Många personer lever i "kappsäck" från soffa till soffa hos snälla vänner; andra får sova i någons förråd, bil, etc. Sen har vi dom som syns, som märks. 

Och där härbärgen inte räcker till. I min stad har de fått lägga ner det härbärge som fanns (tror det var 8 sovplatser), då huset blev för dåligt skick. De ansvariga för härbärget i stan har sökt nya hus men blivit stoppade gång på gång av "de nya grannarna".

Att bli hemlös kan gå otroligt fort. Det räcker egentligen bara att bli av med jobbet och för mycket utgifter. Socialen betalar inte ut ekonomisk ersättning för privata skulder, inte heller om man anses kunna leva på den lön man fått. Personen ifråga får förmodligen en depression av sin sitaution som eskalerar neråt, tillslut har personen varken bostad eller jobb. Att få lägenhet med hyresskuld eller hos kronofogden är i princip omöjligt, och vem går som borgenär för en person utan inkomst?

Sen har vi givetvis alla missbrukare, folk som inte klarat sköta och behålla sitt hem då missbruket vägt tungst. Insatser från kommuner görs och personer skickas på behandlingshem. Ibland med LVM-dom och ibland frivilligt, men att bryta ett beteende är inte alltid lätt. Missbrukare dras ofta till varandra, oavsett om de aldrig varit i just den staden innan. Ett fåtal lyckas bli rena, och får stöd av kommunen att klara livet.

Jag jobbar inom psykosociala sektorn, med andra ord där vi stöttar personer med psykiskt funktionshinder att klara vardagen. Många har missbruk i bakgrunden, och vissa är missbrukare än. Jag blir ledsen av att se hur fördomsfulla människor är mot hemlösa och mot de med psykiskt funktionshinder. De är människor precis som vi, även om de har hamnat snett och har en annan problematik att klara av livet på.

#31 Bra ord!❤️

# 31 Kloka ord.