Orkar inte mer :(
Vet inte vart jag ska börja men jag behöver verkligen hjälp.
Jag har varit sjukskriven med aktivitetsersättning i ca 8år. Jag har fått många olika diagnoser under åren bla emotionell instabil personlighetsstörning , socialfobi, ångest syndrom, paranoid personlighetsstörning ( som sedan ströks ) agora fobi, depression, mm. Nu håller jag precis på att få en till diagnos grav Adhd. Under mina år som sjukskriven har jag varit med i flera olika grupper, Kbt, massor av olika medicineringar, försökt att studera osv. Har även väldigt mycket problem med ryggen ( har skolios) och har mycket smärta i kroppen , blir extremt trött lätt och är helt slut båda fysiskt och psykiskt bara av att gå på ett möte eller gå och handla.
Mitt stora problem är att sen jag var 11år har jag hamnat i stora svackor, när jag har dessa klarar jag inte ens att gå utanför dörren. Jag blir helt låst och ofta sängliggande. Andra perioder kan det funka okej men jag går inte till affären ensam och jag åker nästan aldrig kommunalt.
Ingen behandling har hjälpt och försäkringskassan har aldrig pratat om arbetslivsintroduktion tidigare.
Nu fyller jag 30år i slutet av december och då blir jag utförsäkrad. Jag har fått gå på möten med AF och ska påbörja en arbetslivsintroduktion snart. Jag hade nyligen möte med AF min läkare och försäkringskassan. Fk har hela tiden sagt att jag inte ens ska tänka på att söka sjukersättning då det är i princip omöjligt att få ( vilket jag vet) . Min läkare har träffat mig tre gånger då min förra läkare slutade. Denna läkare säger på mötet att hon absolut inte tänker skriva något intyg för sjukersättning för jag har såå många styrkor och ska inte hamna där. Nu måste jag alltså plötsligt bli frisk och klara av massor för annars får jag inga bidrag alls. Nu måste jag söka aktivitetsstöd och försörjningsstöd för att klara mig.
Jag har senaste halvåret mått extremt mycket sämre pga all oro och ångest för utförsäkringen. Fått nässelutslag över hela kroppen, ständig spänningshuvudvärk, magkatarr och min ångest har blivit extremt mycket värre. Jag vill självklart vara FRISK och kunna jobba och försörja mig själv mer än allt annat men jag vet inte HUR det ska gå. .Jag har börjat få allvarliga självmordstankar som t.o.m skrämmer mig själv…jag har planerat hur jag ska göra och tänker på det varje dag. Jag vet inte ens om detta är rätt forum att skriva i men jag var tvungen att skriva av mig nånstans för jag vet inte vad jag ska ta mig till nu. Min kontakt på AF säger att hon tycker att jag mår för dåligt för att klara av att jobba eller ens börja på praktik men fk och läkaren som träffat mig 15min tre gr håller inte med.
Om någon har något råd eller vadsomhelst är jag jätte tacksam för all hjälp jag kan få. Känns hopplöst nu.
Vet inte vad jag ska säga riktigt, men det där låter ju helt sjukt! Jag blir upprörd över hur du behandlas av systemet. Att du mått mycket värre inför utförsäkringen talar ju för sig själv. Märkligt att inte din nya läkare uppmärksammar detta… Också märkligt att man nu, när du är 30 tänker att du ska introduceras i arbetslivet helt plötsligt. Det verkar inte ha funnits någon långtgående plan kring dig tidigare, och nu helt plötsligt ska du försöka stå till arbetsmarknadens förfogande kan man säga. Och fixar du inte det så blir det försörjningsstöd från soc… Som sagt, det låter helt sjukt.
Jag tycker att du borde fixa någon ny kontakt som kan hjälpa dig att få de andra myndighetspersonerna att bromsa lite och tänka till kring vad som blir bäst för dig. Det är ju inte lönt att tvinga in dig på arbetsmarknaden om det kommer leda till att du kollapsar helt. Blir ju kontraproduktivt.
Vad det skulle kunna vara för person vet jag inte, men kan tänka mig en annan läkare (sök hjälp av någon privatläkare eller på en annan vårdcentral och säg att du inte tycker att du blir tagen på allvar hos dem du går till nu) eller kanske någon inom socialförvaltningens avdelning för råd och stöd eller något liknande.
![[Iyen]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
:( vart är vårt samhälle påväg egentligen, och vart är vi? Jag tycker situationen är så fruktansvärd för alla i din situation eller liknande sitsar ts. Har inga råd men jag blev berörd av din berättelse. Det är dags att agera, jag vägrar leva i ett samhälle där siffror går före människor. Ps. Njutning kan tydligen i viss grad lindra smärta.
Jag tycker för det första att du ska be din kontakt på AF att höra av sig till din läkare samt andra myndigheter du har kontakt med, h*n verkar vara den enda som faktiskt sätter sig in i din situation och förstår!
Se till att ni alla träffas på ett möte tillsammans.
Det är nog viktigt för dig att även ta kontakt med en psykolog som sätter sig in i din sits ordentligt eftersom du mår så dåligt nu och be denne att föra journal så det kan skickas till FK.
Slutligen ska du inte ut och jobba någonting så länge du mår som du gör, jag vet det är svårt men försök och stå på dig och ge inte efter, en läkare på Vårdcentralen ska förstå dig och visa medkänsla och gör denne inte detta, skaffa en annan ts, du är värd bättre.
Tusen tack för era svar🌺. Blir så otroligt tacksam att någon orkar ta sig tid att svara .
#1 Lindbergarn :
Min nya läkare har endast träffat mig tre gr för
att mest prata om medicin och har inte pratat med
om någon annat innan detta möte =/
Det har inte funnits nån direkt plan innan och jag har
fått byta handläggare otroligt många gr hos Fk,
har endast haft en under alla år som tog sig tid att
prata med mig och gjorde uppföljningar osv.
Ja det är det som känns så tufft att jag måste bli bättre
och friskare nu plötsligt för att jag fyller 30, vet inte hur det ska gå.
känns hemskt att behöva gå till soc och tjata till sig pengar
och jag vet hur mycket krav dem har, jag som kanske inte ens
kan komma på möten om jag har en riktigt svår dag.
Känner mig så värdelös.
Jag har funderat på att söka privat läkare istället då
de flesta på carema oftast har varit under all kritik.
Måste bara hitta pengarna till det med =/
Tusen tack för dina råd !
#2 Iyen
Även om du inte har några råd är jag jätte tacksam för din omtanke verkligen. Jag känner mig så värdelös och dålig som inte bara kan " rycka upp mig" skaffa ett jobb och må bra. Jag önskar att jag kunde det mer än allt. Idag är det så svårt att inte vara frisk :(
#3 Nathalie62
Jag ser att jag lyckades skriva lite luddigt men
jag hade alltså nyligen ett nätverksmöte med läkaren,
AF samt FK tillsammans. Min läkare är alltså
inom psykiatrin ( carema) . Då hamnade min AF kontakt
i disskution med läkaren , läkaren tyckte absolut inte att jag ska
hamna i sjukersättnings svängen som hon sa och min kontakt
på AF sa att arbetsmarknaden är väldigt tuff speciellt
om man mår som jag gör. Tyvärr verkar inte AFs åsikter
väga så tungt hos Fk =/ . Fk sa att det inte är någon idè att söka sjukersättning för det får bara dem " riktigt sjuka tex de som har down syndrom osv" så sa hon till mig.
Psykolog kontakt har jag haft i många år och jag har säkert
hundratals olika journaler genom åren där det står hur jag mår.
Jag har varit sjuk så länge, hoppade av skolan vid 13års ålder
då jag inte klarade av det och mådde för dåligt.
Har inte fått nån bra hjälp under alla år så
man börjar ge upp hoppet att ens kunna må bättre.
Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till då
jag förväntas påbörja praktik snart till att börja med och jag vet verkligen inte hur jag ska klara av detta.
Tack så mycket för dina råd och dina ord!
Det är så hemskt att behöva oroa sig konstant hur man ska klara sig ekonomiskt och hur man ska kunna må bättre plötsligt och orka ta sig igenom detta. :( Jag känner inte att det är ett värdigt liv att behöva kämpa, tjata och försöka bevisa hur dåligt man mår och hur sjuk man är.
Kram!
Vill bara säga att det blir bättre!!!!
Starta ny diskussion