Behöver skriva av mig lite så här på nattkvisten då jag känner mig ganska ensam i min situation (även om jag troligtvis inte är det).

Min huvudfråga är hur ni med olika former av sjukdom och funktionsnedsättningar tycker att samarbetet har fungerat mellan läkare, sköterskor, sjukgymnaster och andra vårdanställda samt mellan vårdinrättningen och Försäkringskassan?

Jag har en svår smärtproblematik efter ett par trafikolyckor sedan knappt åtta år tillbaka. Har haft aktivitetsersättning men blev "utförsäkrad" i december 2013, ska nu efter tre månaders arbetslivsintroduktion tillbaka som sjukskriven.

Har bollats runt rejält mellan alltifrån ortopeder, smärtenhet, medicinsk rehab, akutmottagning, vårdcentral, psykologer, sjukgymnaster och arbetsterapeuter.

Det allra största problemet genom hela processen som jag ser det är kommunikationen mellan olika mottagningar och vårdinstanser, dessa kommunikativa problem drabbar naturligtvis vårdens generella kommunikation med min(a) handläggare på Försäkringskassan och i slutändan mig som patient.

Bara att boka en läkartid hos vårdcentralen kan bli väldigt komplicerat då sköterskan som tar emot samtalet inte alls verkar ha vidare bra kontakt med läkaren. Jag har flera gånger blivit ifrågasatt om jag verkligen behöver en läkartid, har fått tider inställda utan nämnd anledning och för att få en förklaring har jag tvingats ringa och pressa den ansvariga som inte sällan förklarar sig och vårdcentralen "oskyldig" in i det sista. Detta trots en total brist av anklagelser från min sida, jag ber endast om en förklaring.

Jag introducerades för en rehabsamordnare som efter en tid förklarade att "jag behöver inte vara med på dina möten då jag knappast har något att tillföra". Hon var sedan frånvarande från mitt fall i flera år. Märkligt ur en kommunikativ synvinkel då hennes jobb är att samordna rehabinsatsen. På dessa möten planläggs nämnda insats, både läkare, handläggare och andra inblandade medverkar.

Ett par gånger har jag även fått höra att vårdcentralen inte har möjlighet till någon som helst insikt i min situation då de anställda inte kan se vilka åtgärder som gjorts i mitt fall på sjukhuset, ändå har jag fått bekräftat att vårdcentralen ska ha tillgång till sjukhusets journaler. Jag har även personligen erbjudit att hämta ut mina journaler på sjukhuset och lämna dem på vårdcentralen, erbjudandet avböjdes.

Jag är fullt medveten om mitt egenansvar, gör så mycket jag kan för att skapa och hålla uppe en hållbar rehabplan, men har samtidigt förklarat att som patient orkar jag inte ansvara för hela nätverket på egen hand.

Summan av detta märkliga agerande har gjort att mina handläggare på Försäkringskassan, som skött sig utmärkt, har fått uppenbara problem att sätta sig in i mitt fall och i förlängningen att skapa en hållbar rehabplan tillsammans med mig och vården. Detta drabbar mig direkt och indirekt, min situation har väldigt liten chans att förbättras samt risken att mista min ersättning på grund av klent underlag/brist på plan ökar.

Upplever ni samma sak som jag att vårdens riktlinjer för samarbete och kommunikation med såväl patient som Försäkringskassa är väldigt grumliga eller har jag bara hamnat i en olycklig sits?