Det hade varit intressant att veta vilken sjukdom  har. En sjukersättning (om den ens går igenom) betyder inte att du inte någonsin kan jobba igen. Svensk sjukvård är inte den bästa. Jag säger det därför att jag undrar om det faktiskt finns något som kan få dej tillbaka till hälsa. Det låter otroligt att du skulle få sjukersättning (aktivitetsersättning heter det väl när man är ung) så snabbt och enkelt. Jag vet de som blivit nekade 5-10 år av fk. 

Jag hoppas och tror att det måste finnas en annan väg för dej.

Nu förstår jag dig inte riktigt, menar du att jag har denna typ av ersättning eller att det är en möjlighet i vissa sjukdomsfall? Om det sistnämnda, isåfall vad är det för skillnad mellan denna sjukersättning du pratar om och sjukpenningen jag får?

Vad skulle det kunna finnas för andra vägar?

jag är rädd för att jag nu om ca två månader (när jag haft ersättning i 360 dagar och villkoren ändras) ska bli nekad fortsatt ersättning och stå ensam utan hjälp och fortfarande inte känna mig kapabel till ett arbete. Jag utesluter inte att jag någonsin skulle kunna ha ett normalt arbete, men med tanke på min situation just nu så känns det mörkt inom den närmsta framtiden.

Jag har läst om alternativ som sjukpension, men det lär ska vara mycket svårt att få det.

puff på tråden

Lägsta sjukersättningsbelopp för förtidspension ligger på 8.900 innan skatt. Behöver du bostadsbidrag så kan du söka detta också.

Med min nuvarande sjukersättning klarar jag mig precis så att jag kan betala hyra och nödvändigheter. Men det blir inget godis på helgerna så att säga. Därför tror jag inte att jag skulle anses "behöva" bostadsbidrag heller för tillfället. + att jag har sambo med heltidsjobb är väl också ett "minus" i den frågan?

Hur länge kan man få sjukersättning från fk egentligen då? utan att vara sjukpensionär.

Och vad är det för krav för att få bostadsbidrag?

Det är väl sjukpenning du har eller?

Sjukersättning heter det som förr kallades för sjukpension.

#6 Jaha okej, jo dessa benämningar har förvirrat min lite grann. Det är sjukpenning jag får

Det kallas numera för sjukersättning om man är mellan 30-60 år och blir man beviljad detta är man också automatiskt berättigad till bostadstillägg och denna ersättning och tillägg får man enbart om det finns väldigt starka grunder för att aldrig någonsin komma ut i arbetslivet igen.

Om man är yngre då är det sjukpenning som gäller och detta förlängs om dom anser att du inte är tillräckligt frisk för att återgå till arbete och då bör du också få beviljat bostadsbidrag, det kan försäkringskassan hjälpa dig med.

# 8 Under förutsättning att man inte har en make som tjänar alldeles för mycket för att få bostadsbidrag.

Jag fick sjukpension 2007 och jag är 59 och det kommer inte att omprövas.

#9, Det är inte bostadsbidrag om man är över 30 och har sjukersättning, då är det bostadstillägg och nej är man sambo och h*n redan har en fast inkomst får man naturligtvis inget bostadstillägg men det säger ju sig själv kan jag tycka, jag syftade ju på ensamstående.

#<10 Vi ä gifta sen 35 år tillbaka😃

#11, Okej, mitt inlägg #8 var främst riktat till ts 😃men har du sjukpension som idag kallas sjukersättning så blir man som ensamstående berättigad till bostadstillägg också automatiskt men blir/är man sambo/gift som du nu är så mister man ju det tillägget och det tycker jag är en självklarhet egentligen.🙂

Med tanke på det min man tjänar så anser jag  det också😃

#13, 😂😉

Vad förvirrad jag blir av alla dessa benämningar, sjukersättning sjukpenning sjukbidrag sjukpensionär hit och sjuk dit, åldersgränser här och åldersgränser där.

Jag har sjukpenning. Det är åtminstone vad jag trodde innan jag startade denna tråden… Men hur länge kan man ens gå på det? Så länge man är sjuk? Men om man är sjuk i flera år?

Jag kommer inte att kunna återgå till arbetet den närmsta tiden, dvs några månader. Men jag utesluter ju inte att jag aldrig kommer kunna arbeta igen.

Jag har fått höra att blir man sjukpensionär, eller sjuker..sättare(?) (om jag förstått er rätt) så betyder det inte att man kan återgå till arbete senare?

Jag har halv sjukersättning och är 51 år. Jag ville absolut inte ha det men det var FK som skickade ansökningspappren till slut. Jag vet att jag pratade med min handläggare och det går givetvis att bryta detta, sa hon, om jag mot förmodan skulle bli bättre.

TS Om det skulle komma på tal om nån annan ersättning än sjukpenning så är det aktivitetsersättning i ditt fall eftersom du är så ung, 21 år.

Sjukersättning kan man inte få innan man fyllt 30 år. Sen ska det bedömas att man inte klarar att jobba och man får ofta komma på utredningar som visar vad man har för arbetsförmåga.

Det jag funderar på är det din läkare sagt "att alla behandlingsmöjligheter är slut" vad är det för läkare du går hos och vad har du för sjukdom?

Det kan vara lättare att ge råd om du berättar vad för sjukdom du har. Många vet kanske andra vägar att gå för att få behandling t.ex nån specialist osv.

Du har alltid rätt till en second opinion så kanske du ska försöka få det.

#17 Jag har en kronisk mag och tarmsjukdom, och andra mindre mag-tarm diagnoser.

Jag blev själv förvånad när min läkare meddelade att behandlingsmöjligheterna var slut, och jag bad henne diskutera mitt fall med andra kollegor på grannsjukhusen. Hon är specialist och behövs på många sjukhus i landet och åker därför runt.

Hon påstår att alla hennes kollegor är överens.

Min sjukdom är lite besvärlig, jag kan inte ta upp näring som jag ska och detta gör att jag svarar dåligt på medicin. jag är också väldigt känslig och dom flesta behandlingar som inte har gjort mig sämre, har jag fått allvarliga allergiska reaktioner av.

Vad innebär det att ha aktivitetsersättning och vad är det för någonting?

Tycker att du själv ska be om en second opinion av en annan läkare. Det måste väl ändå finnas nån mer som är specialist inom detta.

Det är inte likvärdigt att din läkare ska diskutera ditt fall med kollegor utan det är du som ska få träffa, bli undersökt av och få prata igenom din situation. Vet inte var du bor men på de större sjukhusen finns det specialister. 

För även om din sjukdom är besvärlig så ska du inte bara ge upp utan kämpa. Det är alltid bättre om man klarar att vara igång och inte behöver hamna i ett utanförskap som det faktiskt är att hamna utanför arbetslivet.

Aktivitetsersättning kan du läsa mera om på FK:s hemsida alternativt prata med din handläggare.

Men prio 1 tycker jag är att du får en bedömning av en annan läkare.

Fråga andra med samma diagnos också. Det har jag lärt mig kan ge mycket.

#19 Det finns en annan specialist läkare på sjukhuset där jag går, dom är alltså endast två inom detta område och jag tror han vet lika mycket om mig som min egen läkare gör. Han har fått "hoppa in" några gånger när min haft semester o dylikt. Jag har svårt att se att jag kan få ut någonting nytt av honom.

#20 Jag har här på forumet försökt att nå ut till andra med samma sjukdom. Fått ett enda svar (puffar tråden nu som då) och vi hade trots allt inte så mycket gemensamt. Jag hoppas att fler ska få syn på tråden och ta sig tiden att berätta mer. Jag har mycket att lära av andra som levt med denna sjukdom under en längre tid.

Nätet är fantastiskt att samla information på. Hit vänder jag mig oftast för att få svar på frågor då min läkare inte är så "engagerad i mig".

Nu är det egentligen inte min sjukdom jag vill ha hjälp med här på försäkringskassan i fokus. Det är min ekonomi jag är stressad och oroad över. Och mina rättigheter jag inte har koll på.

Att du blir stressad över din ekonomi förstår jag men din mage blir inte bättre av det heller.

#22 Nej min mage tål verkligen inte stress.. Skulle vilja kunna lugna mig själv med att veta att det värsta senariot inte är möjligt.

Dvs att jag kan komma att stå helt utan beviljad ersättning av något slag. Det är därför jag vänder mig hit.

# 23 Med en second opinion bör du träffa en läkare som inte är på samma sjukhus där du går i vanliga fall. Du behöver få en läkare som undersöker dig och läser dina journalhandlingar men det ska va en läkare som är opartisk.

Om du träffar en som jobbar ihop med din läkare och har haft dig som patient ibland så blir det ju inte nån second opinion.

Sen är väl bäst för dig och din hälsa och ekonomi om du kan få adekvat hjälp och kunna fungera i jobb trots din sjukdom. Att du får leva ett så normalt liv som det går.

Man ska inte va uträknad när man är 21 år inte ens ha behövt tappat hoppat om att kunna jobba när man fått hjälp med sin hälsa.

Det är bra att det finns ersättningar av olika slag men för din privata ekonomi är det inte bra. Bäst är att komma så långt att du kan jobba.

Jag tror inte alls att det är en omöjlighet för dig att jobba. Har du testat att studera nåt nu?

#24 Varför anser du att en ersättning inte är bra för min privata ekonomi? Utan den skulle jag praktiskt taget vara hemlös.

Tyvärr, så har jag även andra problem förutom min mag-tarm sjukdom. Dessa problem har gjort det mycket svårt för mig att klara av studier. Därför har jag vid nuvarande ingen utbildning. En liten dröm jag har dock, är just det. En utbildning inom vården och att få lära mig mera om människan. Studier är inte ett alternativ just nu.

Jag håller med om att det bästa för mig är att få kunna ta del av arbetslivet. Det finns mycket som jag skulle vilja och önskar. Just nu är det min kropp som styr, och den jag måste följa.

Jag är glad för era kommentarer och att någon vill engagera sig i mitt fall, det glädjer mig. Men jag måste få påpeka åter igen att det jag vill ha hjälp med här på iFokus försäkringskassan är inte min sjukdom.

Jag måste få veta att det värsta möjliga inte kan ske. Att jag skulle bli helt utan någon typ av ersättning, ifall att jag fortsättningsvis kommer att vara för sjuk för att arbeta.

# 25 Vad jag menade var att det är bättre för dig kunna jobba och få in pengar på så sätt. Att du kan tjäna in pensionspoäng så din framtida pension inte blir alltför låg.

Självklart ska du ha ersättning om du inte klarar av jobb. 

Ingen här kan veta hur din framtid ser ut. Om du får ersättning eller inte. Det får du ta med din handläggare på FK. 

Men jag tycker fortfarande att du ska be om en second opinion vad gäller dina mag o tarmproblem. På ett annat sjukhus. Du har rätt till det.

Alltså om du är för sjuk för att arbeta och inte får pengar som räcker till mat och husrum av försäkringskassan, så får säkerligen försörjningsstöd av soc. Hemlöshet behöver du knappast oroa dig för. Sen är väl "ett vanligt svenssonliv" med resor, sparande och villa egentligen en form av lyx som numera ses som standard av oss i väst, kan jag tycka. Det riktiga livet handlar inte om hur mycket du kan köpa eller hur långt du kan resa. Livet saknar inte mening bara för att man har mindre pengar. ,

#27 hjälp av socialen får man om man inte bor med en partner/är gift med någon som tjänar för bra. Tjänar din partner tillräckligt (vilket de flesta med heltidsjobb gör) så får man ingenting från socialen.

#25 Ja det kan ske. Att du blir helt utan ersättning alltså, tyvärr inte alltför ovanligt idag att folk hamnar helt utanför. Finns tyvärr ganska många sjuka som får leva på soc eller om de har sambo etc. på sin familj. Närhelst försäkringskassan tycker att du borde kunna jobba och du inte gör det så stryper de. Tyvärr. Sedan finns det som de nämnt regler mer exakt hur långt de kan förlänga som längst. Troligen vill de även snart rent praktiskt prova din arbetsförmåga, det gäller för nästan alla sjukdomar om det inte anses oskäligt, och i oskäligt räknas då fall som att du kommer att dö inom 5 år. 

Men i ditt läge om du inte kan arbeta alls överhuvud taget (och försäkringskassan håller med om det, de brukar tycka att det är viktigt man försöker arbeta i alla fall några timmar i veckan om det är möjligt) är det troligt de vill du ska ha aktivitetsersättning snarare än sjukpenning (sjukpenning är mer för övergående tillstånd vilket ju ditt inte verkar vara). Det positiva här är att du är under 30, för att få aktivitetsersättning behöver det bara vara klarlagt du troligen inte kan arbeta för ett år framöver. Vore du över 30 vore det sjukersättning som gäller och då ska "bevisas" du troligen aldrig någonsin kan arbeta. Under aktivitetsersättning finns även fler möjligheter att få hjälp med anpassad utbildning om du t ex saknar gymnasieutbildning eller andra aktiviteter som syftar till att du ska bli bättre. Det mesta sådant är inte tillåtet med varianten efter 30.

Det är inte omöjligt att ersättningen kan vara något högre om du just nu egentligen inte har någon SGI - du får nog tala om hur mycket du får nu. 

Dock så skriver du att du flyttade till Sverige för bara 2 år sedan? Du verkar ju kunna Svenska, hur stor del av livet har du bott här? För att få full minimiersättning behöver man 40 års försäkringstid i Sverige, men man får räkna kommande år men bara om man bott en viss % av tiden i Sverige innan "försäkringsfallet" - alltså innan du blev sjuk. (man kan alltså inte flytta till Sverige vid säg 30 och efter ett år bli kroniskt sjuk och få full sjukersättning (det som idag motsvarar förtidspension) resten av livet. 

Jag tror du behöver kontakta din handläggare och fråga alla frågorna vad som händer i olika scenario i just ditt fall.

Ok läst lite extra på försäkringskassans hemsida. 

Jag trodde felaktigt det fanns en garantinivå på sjukpenning också, men det gör det visst inte.

Du kommer få sänkt från nuvarande 80% av tidigare inkomst (om du inte haft hög lön då har då gått i taket och inte fått fullt ut 80) till straxt under 75% - så det är inte en jättestor sänkning.

Men det låter som sagt som de bör sätta dig på aktivitetsersättning (om du inte bedöms kunna börja arbeta inom mindre än ett år från då ska det bytas till det) - sker det får du sänkt till 64% ungefär, så det är ju en större sänkning. Dock finns här en garantinivå som nämnts, beroende på hur det ligger till med din försäkringstid i Sverige som jag nämnde ovan. Men om du får räkna full försäkringstid så får du då 7973 kr innan skatt i månaden och beroende på din sambos inkomst kan du även få bostadstillägg på max ca 2500 kr i månaden om han har låg inkomst också. 

Får du av någon anledning inte räkna till dig någon vidare försäkringstid i Sverige kan det dock bli problem för dig. Sjukpenningen kan i vilket fall som helst bara bli förlängd till ca 900 dagar, men beräknas du inte bli frisk inom ett år och du är under 30 ska du som sagt föras över på aktivitetsersättning, om det är bra eller dåligt beror då som sagt på försäkringsläget och vad du får idag. 

Och tyvärr finns det alltid risken att försäkringskassans egna läkare underkänner hela sjukskrivningen och säger du ska arbeta, då får du inget.

Vilken enda röra detta är…

Jag kan inte sova, jag äter dåligt. Min mage krampar, jag är stressad och jag tappar hår. Min hy blossar upp och huvudvärken tränger sig igenom alla värktabletter jag trycker i mig. Jag är trött, så trött och vet varken in eller ut på detta. Jag är djupt oroad för vart jag ska hamna.

Jag vet att jag måste få hjälp på något vis, men jag är inte bekant med dessa system när jag endast bott i sverige i ca 2 år. Jag har ingen aning om vart jag ska vända mig.

Jag har bott "granne med sverige" under min uppväxt och modersmålet är svenska. 

Min sambo och jag har skild ekonomi. Vilket jag tycker är självklart eftersom att min är så pass ansträngd. Jag tänker absolut inte dra ner någon annan i mitt träsk. Jag tänker inte under några omständigheter bli en ekonomisk börda för min sambo, han har egna drömmar som kostar pengar. Dessa ska jag inte stå i vägen för.

Min sambo jobbar skift och oregelbundna tider. Han får ut ca 25 000kr efter skatt. Detta sätter säkerligen hinder för mig till att få tex. social eller bostadsbidrag.

Måste man flytta isär bara för att få hjälp ekonomiskt?!

Ja hans lön är för hög.

Som sambos så har man försörjningsplikt för sin partner.

Du behöver kontakta din handläggare och diskutera det här. Det är tyvärr inte omöjligt du till och med behöver flytta tillbaka om du och sambon inte gifter er och han på det sättet blir fullt försörjningspliktig. Jag tror det är specialregler för de skandinaviska länderna emellan, men från övriga eu länder skulle du nog inte få stanna i det här läget. Ramtiden är 5 år om jag minns det rätt. Dvs du måste försörja dig med arbete eller personlig förmögenhet i minst 5 år innan man har permanent rätt att stanna och har full tillgång till socialförsäkringssystemen. Det blir helt enkelt andra regler när man inte längre har arbete. Är det också så att du inte är sjukskriven från en fast tjänst du får tillbaka direkt du inte längre är sjukskriven är läget troligen än värre. Du behöver helt enkelt söka professionell rådgivning om det här. För nej det är ingen självklarhet du har rätt till någon försörjning alls och i värsta fall ens stanna. Ring Migrationsverket och försäkringskassan direkt imorgon. Vill inte försöka skrämma dig, men det kan vara allvarligt. Men du kan även få positiva besked, men du måste kolla upp det!

Jag råder dig också att kontakta din handläggare på FK. Då du inte bott så länge i Sverige så vet inte jag hur det fungerar.

Är du svensk medborgare? 

Men ta hjälp av FK för att få korrekta svar. Det är aldrig samma på ett forum där vi går på vår erfarenhet och vad vi kan läsa oss till. En handläggare har ju detta som yrke och kan vilka krav och rättigheter som finns.

Nu förstår jag inte alls varför min rätt att stanna i landet kan komma att bli ifrågasatt?

Det var då mycket konstigt att man ska ha en försörjningsplikt bara för att man bor tillsammans..

#36 Partners har försörjningsplikt emot varandra oavsett om man är gift eller sambo.

Det är ju en ganska stor skillnad att vara ensamboende och att ha en partner man delar hyra och andra omkostnader med. Sedan är det ju givetvis upp till varje par att välja hur man vill dela upp sina pengar.

Har man en hyra på 8000 t.ex så bör ju den som tjänar mest betala mest om man har delad ekonomi.

Är man ensam har man INGEN att dela med.

#37 Men verkligheten är den att många delar rakt av på hyra, el, internet osv. Man har alltså inte delad ekonomi. Speciellt när man bara är sambos och inte gifta.

Så jag anser också att det är fel att det ska hindra en från att leva med en dräglig summa pengar som man ska klara sig på.

Bor man ensam får man mycket mer pengar än vad jag får som bor som sambo. För mig r det självklart att jag borde ha fått bostadstillägg för MIN del av hyran. Den betalar jag ju likväl som en som bor ensam.

#36 Därför att man inte självklart kan bosätta sig i vilket land som helst utan att själv kunna försörja sig (det är dock mycket lättare i och med EU - utanför behöver du arbetstillstånd för att ens få ta ett arbete och flytta dit). 

Det har med kostnader och ansvar för socialförsäkringssystem att göra. 

Som sagt, det är mycket möjligt det finns mer förmånliga avtal mellan de skandinaviska länderna. Men under generell EU-lag skulle du troligen inte alls ha rätt att stanna utan ansökan om överföring av försäkringsrätt från landet du flyttat från (vilket i vissa fall är möjligt). 

I och med EU har man en rätt att stanna 3 månader oavsett, efter detta måste man registrera sig och kunna visa att man kan försörja sig. 

Om det inte fanns några begränsningar med det här vad tror du skulle hända om säg en hel massa greker som nu har näst intill ingen socialförsäkring kvar och skyhög arbetslöshet bestämde sig att flytta till till exempel Finland? Bara det får fatt någonstans att ha tak överhuvudet och ett tillfälligt jobb och stanna efter och bli försörjda av socialförsäkringssystemen? 

Eller om alla utfattiga bulgarer och rumäner som kommer för att plocka bär under sommaren (under 3 månaders regeln) i Sverige kunde välja att bara stanna och bli försörjda?

Det finns generösare regler i skandinavien av tradition, men hur långt de sträcker sig är jag inte helt hundra på, men jag vet att det blivit mycket svårare för svenskar som studerat eller arbetat i Danmark att få stanna t ex. 

Du måste ta reda på exakt hur det ligger till i ditt fall, så du åtminstone vet och kan planera efter det. 

För det finns ingen självklarhet att få stanna i ett annat än sitt "eget" land (normalt det land man är född i) om man inte kan försörja sig utan hjälp av socialförsäkringssystem (och ibland får folk inte stanna ens om de har jobb och de tycker de tjänar tillräckligt, men staten inte håller med om det är tillräckligt).

#38 Äntligen någon som är av samma åsikt. Tack!

#39 Att tex greker som du nämner, skulle ha samma rätt till sverige som andra skandinaviska länder har, skulle vara helt på tok när dessa länder har två vitt skilda ekonomier. Du pratar också om bärplockare och bulgarer. Jag vill bara åter igen förtydliga att jag inte varken är bärplockare, bulgar eller grek, utan nordisk medborgare. Eftersom att jag vid flytten till sverige var kapabel att arbeta och försörja mig själv blev jag också registrerad för att kunna börja arbeta. Vilket jag flitigt gjort fram tills mitt insjuknande.

**Jag kommer INTE att kontakta något migrationsverk. Att jag skulle kunna bli utkastad i och med detta känns bara absurt!
**

# 41 Naturigtvis så blir du inte utkastad. Som nordisk medborgare har rätten att bosätta dig var du vill i Norden.

 http://www.norden.org/sv/nordiska-raadet

En vän till mig är inuit och har bott här i 10 år och varit arbetslös och fått bidarg från soc. Hen är inte sammanboende med någon.

Jag tycker du ska ta kontakt med försäkringskassan i ditt hemland. Har du arbetat där kan du ha rätt till ersättning/pension enligt deras regler. Det brukar inte vara några enorma summor, men ett tillskott i kassan.

Du behöver inte oroa dig för att åka ut från Sverige. De som åkt ut har inte varit från Europa/Norden/EU.

Ett möjligt scenario är att du blir utförsäkrad och då i behov av försörjningsstöd. Efter en period (av varierande längd) så kan du söka det som folkligt kallas för förtidspension, då kommer du få mer än det du ev får hos soc. 

Sen tycker jag inte att du ska ge upp för tidigt om din sjukdom, när västerländsk medicin misslyckats, så kan man tex vända sig till en kinesisk läkare.

En annan ekonomisk möjlighet du har är att börja studera och söka studielån, det finns webbaserade kurser där du inte behöver åka hemifrån.

#41 Det var tydliga exempel då du inte verkade klara av att ta in normal information. (dessutom det du frågar om i starten kan du enkelt själv läsa om på försäkringskassans hemsida). Som jag nämnde är det även separata regler i skandinavien/norden (vissa skillnader mellan de två vilket som gäller var), men poängen är att du inte har en susning och det allmänna läget är att det inte finns någon sådan självklar rätt, exemplen var för att tydligare illustrera varför det inte gör det. Men verkar som du inte förstod poängen ändå. Hint: reglerna är desamma inom EU oavsett om de fiktiva personerna var greker eller fransmän/holländare/tyskar (viss reservation för att t ex storbrittanien har strängare inflyttningsregler än EU i allmänhet och jag hinner inte kontrollera alla undantag nu, och har naturligtvis inget intresse då det inte gäller mig) - det har inte att göra med om hur olika ekonominerna är att göra. 

Det är helt och hållet upp till dig om du vill fortsätta sticka ner huvudet i sanden och leka "lalalala" och klaga på att du blir stressad för du inte vet istället för att faktiskt ta reda på vad som händer och inte riskera att råka ut för obehagliga överraskningar. 

Du säger att du vill veta att du inte riskerar att inte få något alls i det läget du är, det kan du inte få veta för 0 är en högst påtaglig risk. Den är där även för människor som är födda och arbetat här hela sitt liv. (det behöver man bara läsa lite vanliga dagstidningar för att se). Ingen kan heller ens ge dig en gissning på hur länge de låter dig vara sjukskrivning då du vägrat specificera vad exakt som är problemet, det är mycket relevant under de regler som gäller. Men du kan läsa själv under ditt eget tillstånd på socialstyrelsens hemsida. Desto mindre sjukskrivning som är rekommenderat för ditt tillstånd där, desto större risk de tycker du ska börja arbeta. 

Nej, jag tycker inte de nya reglerna är speciellt rimliga, men att gnälla om den saken och inte hålla med om dem kommer inte ändra hur de tillämpas på oss för det. Det kan endast politiska beslut göra. Så gnäll till politikerna i så fall. 

Sen kan du tycka hur mycket du vill om att du inte vill ha gemensam ekonomi med din sambo, det kommer inte ändra lagarna i vilket fall som helst. 

Du lever någonstans upp i det blå när du tror du ska få pengar att spara till hus och semestrar om du inte kan återgå i arbete från redan så unga år. Ett års arbete är i det sammanhanget inte mycket mer än inget oavsett hur flitig du anser du varit under det.

Ta åtminstone reda på vad som gäller eller sluta gnälla och emla dig om saken om du inte är villig att göra ens det. 

Du får välja själv, men du verkar välja det absolut dummaste valen du överhuvudtaget kan i din situation. Tror du att du kommer känna åh vad skönt att jag inte lyssnade på alternativ jag tyckte var absurda den dagen det händer det du inte ville gissa på och det visar sig det inte skulle skett om du agerat och tagit reda på exakt vad som gäller dig x månader tidigare och då kunnat undvika det? Du kanske missat de som blivit utan ersättning för de inte anmält sig arbetslösa dagen efter de begravde sitt barn som dog? Det har varit flera fall av den typen och i viss mån har reglerna fått en viss marginal där, men den är inte stor och det finns mängder av minfält att gå i. Att man tycker det är absurt är noll hjälp när man är där. 

Jag var också lika ung en gång och tyckte saker borde vara självklara och alternativen absurda. Man lär sig en hel del med åren att inte ta något för självklart utan att dubbelkolla innan det är för sent.

#42 10 år ja, det finns ramtider när man är fullt inkvalificerad. Mycket har hänt på 10 år. Det har även för inte alltför länge sedan varit uppe om de stora problemen många Svenskar som bott/bor i Danmark har fått i och med ändringar av regler och varit tvungna att flytta hem. Det gör att den typen av anektodiska historier tyvärr inte säger så mycket, inte heller någon generell bosättnings/vistelserätt då de brukar ha ganska många undantag som i praktiken inte gör de gäller fullt ut. Att förutsätta att man inte behöver kolla upp närmare något som kan vara så extremt avgörande för sig framtid är naivt och dumdristigt när man kan försäkra sig om vad som gäller med några telefonsamtal.

Fiana, Är det nu du vill ha en ursäkt? Vill du att jag ska erkänna mig dum för att jag ber om medmänsklig hjälp och erfarenheter här på forumet försäkringskassan istället för att läsa för mig dyslektiker obegriplig fakta på försäkringskassans riktiga hemsida? Jag vet faktiskt om, att dom har en riktig hemsida och där har jag snurrat omkring många gånger förut.

Jag får känslan av att du tycker att jag är ung och dum, gnällig, oseriös, okunnig, ja, vad man nu mer kan få ut av en persons personlighet genom en tråd. Men, varför är du ens här på min tråd när jag i dina ögon inte verkar vara mottaglig hjälp? Jag kommer väl ändå bara "när det kommer till kritan, stå och ångra att jag inte gjort något tidigare?" för detta jag gör nu räknas ju inte.. Och de ansträngningar jag gör i praktiken, finns väl inte heller bara för att jag inte lämnar ut alla detaljer.

Jag tycker att du har klankat på mig mer än nog nu, och det är hemskt tråkigt att sådant ska behöva förekomma när man endast bara ber om förståerlig hjälp. Min önskan nu är att du, snälla kan du låta bli nu så att vi andra kan gå vidare i fallet?

#43, #42, Tack för att ni förstärker det jag trodde på, om att inte bli utkastad!

#43 det här med att vända sig till en kinesisk läkare, det lät intressat! Kan du berätta mera?

Jag hade studerat hemma om jag hade möjlighet, men tyvärr är jag även dyslektiker med inlärningssvårigheter och det gör det svårt för mig att studera hemma på egen hand.

#45 Bra att du står på dig. det ironiska är att fiana nämner massa ont om dig som hon inte ens känner? Och att du inte säger ett ont om henne. det visar bara att man kan vara vuxen och klok trots att man är ung! Heja dig och fiana lägg ner!

hoppas att du ska hitta någon lösning som fungerar för dig. Jag tycker också att du ska träffa din handledare och ta ett snack.

#47 Som dyslektiker har du rätt till att exempelvis få all litteratur i ljudformat. Så låt inte det hindra dig.

Jag vet att det finns en kinesisk läkare i Sthlm som även är läkare inom västerländsk medicin, ska se om jag hittar henne. Kinesisk medicin är inte baserad på vetenskap som den västerländska, däremot på flera tusen års erfarenhet (vi hade ju några mörka århundraden då allt sånt sågs som djävulens påhitt och förbjöds).

Hittade henne: http://www.chinesemedicalcenter.se/

#49 Jaså i ljudformat? Varför har jag inte hört talas om detta förut?

Är detta något som finns tillgängligt i många utbildningar? Eller skulle en lärare bara stå som ett frågetecken om man tog upp det?

Dock har jag svårt att lära mig genom att Höra och lyssna. Det är som att man bara stänger av och börjar fundera på vardagliga ting när man ska lyssna på någon. Jag är usel på att koncentrera mig.

Men detta är ju trots allt något jag aldrig prövat förut så nyfiken blir man ju.

#50 Tack så mycket! Ska genast in och försöka lära mig någonting, tid har jag ju på mig..

#51 För att många arbetsterapeuter är otroligt okunniga. Jag var själv inblandad i ett ärende med en synskadad kvinna som skulle börja studera och där terapeuten sagt att det inte fanns några hjälpmedel, det finns massor, tex program gjorda för att läsa upp inscannad text osv.

Just dyslexi kan jag inte massa om, men ta kontakt med dyslexiförbundet, så kan de med största sannolikhet guida dig rätt. http://www.dyslexi.org/

Är du nordisk medborgare har du samma rättigheter i sverige som en svenska medborgare. Det kvittar om du bott där i 1 år eller 20, så länge du registrerat dig i sverige som boende där. 

Jag är svensk medborgare som flyttat till finland och jag har samma sociala rättigheter som finnarna trots att jag inte är finsk. Så oroa dig inte över det. 

Att danmark skickat hem nordiska medborgare har jag ingen aning om.

# 31 Du får ursäkta TS, men din situation låter inte så värst utsatt som du försöker framställa. Bo sambo med någon som får 25 000 kr efter skatt? Jösses, sådana pengar kan mitt och ex och jag bara drömma om. Tycker sambon kan gott och väl stå för dina grundläggande kostnader, socialbidrag lär nog vara svårt att få med sambo, som dessutom tjänar pengar. Jag tycker det är självklart att sambos eller makar hjälper varann ekonomiskt, det är en utav fördelarna med att överhuvudtaget bo ihop.

Jag har bland annat en kronisk mag-och tarmsjukdom och är mitt uppe i ett skov. Den har dock inte hindrat mig från att jobba, (det gör dock andra diagnoser delvis) så där har jag inga erfarenheter att dela med mig utav.