Hur stort var bidraget när ni var unga?

Har för mig att det var något på 900 kr när jag bodde hemma.

Oj, det minns jag inte, tror inte det var så mycket på den tiden.

Tur man inte haft barn

#3 :-)

Vill bara protestera lite

Man behöver inte inhandla så dyra saker när barnen är små. Det går alldeles utmärkt med begagnad barnvagn, spjälsäng osv. Vissa bilbarnstolar kan man hyra.

Idag har barn leksaker så att de kan drunkna. Oftast är detta en överdrift från föräldrar och barnen leker med det man minst anar. Tomma kartonger, köksartiklar och annat.

Barn växer så kläder är lämpligt att köpa på second hand och mycket är knappt använt.

Värre blir det när barnen är tonåringar och har egna krav och önskemål.

Ursäkta om jag hamnade OT.

#5, Visst stämmer det bra det du säger och helt ot tycker jag inte du är :-)
Kan tänka att det är mer generellt att det kostar så mycket och jag håller med om att föräldrarna skämmer bort barnen med leksaker och grejer som dom egentligen inte behöver.

Fast jag tror att det ofta är mormor och morfar, farmor och farfar som ger mycket presenter, i alla fall väldigt många.

Är själv farmor men jag försöker att inte köpa för mycekt. När hon var nyfödd och fram tills nu, ca 20 månader så köpte jag mycket kläder på Tradera.

Där finns mängde med fina och bra babykläder för en minimal summa.

Så kläder och stickade tröjor (egenhändigt) och stickade mössor (också egenhändigt) det har jag varit frikostig med.

Däremot leksaker har jag inte varit på långa håll lika givmild.

Jag har ju den stora lyckan att få låna henne ganska ofta och det är ljuvligt.

Hennes bästa leksak här är faktiskt min nyckelknippa och grytskåpet och kökslådorna.

#7, I början tror jag det är så för de allra flesta, att man får väldigt mycket av släkt och vänner. Tror det lätt kan bli nära miljonen fram till barnet är 18 år och då räknar dom nog allt.

#8 Jag tror också det lätt blir nära miljonen om man ska räkna allt. Oavsett vem som har betalt.

Hörde nu att regeringen ville ev göra en lag om att föräldrar ska dela på barnbidraget och dem har barnet lika mycket.

När jag hade min dotter liten och hade vårdnaden om henne själv hade jag ju både barnbidrag och underhållsbidrag.

En dag kom min dotter och sa att hon ville bo hos sin pappa varannan vecka trots att hennes far jobbade borta hela veckorna och skulle få bo med hans nya tjej. Jag personligen gillade inte det, men jag har alltid lyssnat till min dotters vilja och självklart fick hon det.

Började med att jag fick samtal från dem att eftersom dem hade betalat underhållsbidrag för kommande månad så ville dem ha tillbaka det. Hans sambo var mycket upprörd över det och hade ringt till FK och dem hade sagt till henne att jag inte var skyldig att betala tillbaka det dem. Men självklart så betalade jag tillbaka det till dem då jag tyckte det var det rätta trots FK sagt att jag inte behövde det.

Sen sa hennes pappa och sambo till mig att dem ville ha halva barnbidraget eller att jag kunde behålla det men då skulle jag också stå för alla kläder och allt och han skulle slippa bidra med en enda krona. Jag sa…ni får halva barnbidraget! Den femhundringen skulle aldrig räckt till att ge min dotter det hennes pappa och sambo bestämt att jag ska betala.

När hon var där hos dem fick hon absolut inte ta hem ett enda klädesplagg till mig eller leksak. Så dem bytte om på henne innan hon kom hem till mig igen. Mycket tårar blev det ibland kan jag säga.

Men det höll inte länge mellan min dotter och pappans nya sambo och hon ville bo hemma hos mig igen på heltid.

Idag är hon vuxen och har själv fått ett barn och jag kan säga att förhållande mellan henne och hennes far och sambo inte alls är bra. Hon har upptäckt deras girighet och hur dem behandlar henne. Jag har aldrig pratat illa om hennes pappa till henne någonsin men jag har hela tiden tänkt att en dag så kommer hon själv att se det och det är det som hänt.

Jag tror jag skulle kunna skriva en hel bok om alla händelser som orsakats av deras girighet. Dem trodde att det var mig dem straffade när det var min dotter som straffades. Jag fick höra av hennes far att hans nya sambo var livrädd att jag skulle gynnas om hon tog hem nåt från dem till mig…för då skulle jag ju slippa köpa det. Hon hade t om 2 cyklar, en hos sin far och en hos mig eftersom hon inte fick ta hem cykeln som hon tyckte så mycket om utan jag var tvungen att få hop pengar själv för att köpa en åt henne.

Nu är också så att dem har det väldigt bra ställt ekonomiskt, annars hade jag överhuvudtaget inte retat upp mig på dem.

Så min tanke går till alla ensamma mammor som nu kanske kommer att få ett halvt barnbidrag och som kanske haft oturen att få barn med en som tackar och tar emot halva barnbidraget och inte alls kommer att hjälpa till med några som helst utlägg.

#10, Det är så tråkigt när det blir så, tur att du och din dotter alltid haft bra kontakt under hela hennes uppväxt,  troligtvis ville hon bara bo hos honom så länge pappans tjej fanns.
Hoppas inte att regeringen sätter sin lag til verket, det kommer bli så fel.

Nä dem är fortfarande tillsammans och har ett barn ihop också nu.

Min dotter säger tvärtom att det är hans sambo som är roten till allt och försöker undvika henne så mycket som möjligt. Men däremot så känner hon väldigt mycket kärlek till deras barn då dem är halvsyskon och pga det har hon kontakt med dem.

Jag är jätteglad att hon och jag har så bra kontakt som vi har och det har nog räddat henne många ggr då hon blivit besviken och ledsen. När hon har problem så ringer hon alltid och pratar med mig och det finns inte ens en chans att hon skulle vända sig till sin pappa, vilket jag tycker är sorgligt många gånger. Vi har så gott som kontakt varje dag och nu har jag henne och ett barnbarn också att överösa all min kärlek över.

Idag har jag sambo själv som är mer som hennes far än sin egen far. Vi har heller inte så illa ekonomiskt ställt som då när jag var ensamstående så jag kan ju hjälpa till på ett helt annat sätt i dag.