Den berättelsen är bedrövlig. Det tog ett bra tag innan jag lyckades läsa igenom hela berättelsen och dela vidare på facebook igår

Man vill bara gråta!!

Nej, fy så tragiskt, sitter bara här och gråter nu, stackars familj, man kan undra hur vissa är skapade, lider verkligen med familjen.

jag har bara läst artiklarna i aftonbladet och expressen. de kunde ju ha fått ett bättre bemötande från fk tycker jag. men misstag görs hela tiden. både vad gäller bemötande och ersättningar.

Och inte blir det bättre för de drabbade att läsa empatibefriade kommentarer.

Sen tror ju inte jag att det är misstag, en del folk har verkligen ingen empati, vett eller etikett.

#5  vilka är de empatibefriade kommentarerna?

tyvärr så har fk sina förbaskade regler, de ska jämföra med andra arbeten om man kan klara dem osv. sen har du så rätt, det finns handläggare som inte kan bete sig.

I det här fallet med den här killen så ringde handläggaren bara upp honom när han var på lunch, han jobbar redan 50% och kämpar för att ta sig tillbaka till heltid, sa helt kallt (utan att på minsta sätt ursäkta sig) att "Jag har beslutat att utförsäkra dig". Hon varken frågade hur han mådde eller hur han kände inför det faktum att han skulle utförsäkras.

Jag hoppas verkligen att hans upprop får gehör så att fler slipper drabbas av samma sak. Att mista sitt barn är hemskt nog

#7  det är hemskt, att mista sitt barn, jag kan inte ens föreställa mig hur det kan kännas. men har blivit sådan efter mycket skriverier och annat i tidningar att man ofta bara får höra ena sidan, hur mycket hjälp har de fått av vården för att kunna ta sig vidare? hur har andra änglaföräldrar kunnat gå vidare, vilken hjälp har de fått? det måste vara många som är i samma sits.

hur länge ska man vara sjukskriven för sorg? för mig finns ingen gräns, det beror på hur man mår. det är jobbigt också att bli änka/änkling, men det verkar vara helt och hållet andra regler där, för vad jag erfarit så har inte sjukskrivningar godkänts så länge. men som sagt, man reagerar olika, behöver olika vård och stöd, och hjälp tillbaka till arbetslivet.

nu kanske jag låter som oempatisk, men jag är inte insatt i detta fall, men har en släkting som blivit änka och där var det inte någon lång sjukskrivning att tänka på precis. för denne var det bra att fortsätta jobba, så vi är absolut olika.

#8, Det ska inte finnas någon gräns för en sådan sorg, som du säger är det så olika hur människor hanterar den så det måste ju bli från individ till individ tycker jag.

Jag hoppas också att han får gehör för detta är inte rimligt någonstans.

någon gräns bör det nog finnas, är man hemma i 10 år så kanske det är dags att göra något radikalt. (för att nämna ett exempel.) om man inte har någon diagnos som gör en icke arbetsför. nåja, sånt här kan man diskutera i evigheter, särskilt som man inte har alla fakta, och det vill jag inte heller ha. fk skulle behöva gå igenom hela regelverket. eller regeringen förresten.

hemskt är det i alla fall för ALLA som blivit änglaföräldrar!

#10, Håller med, visst är det jättehemskt för alla änglaföräldrar, man lider verkligen med dom.

#8 Jag tycker absolut det ska vara en individuell bedömning.

Man SKA inte överleva sina barn! Det finns inte i min värld, men skulle jag göra det så vet inte jag hur jag skulle orka vidare.

När min pappa gick bort (9 år sedan i tisdags) så blev inte mamma sjukskriven. Självklart sörjde vi och saknar honom massor men när somnade in så blev vi mest lättade. Han hade Altzheimers och hade riktigt ont sista året så för hans skull ville vi att det skulle ta slut. Däremot när mamma miste sin förstfödda dotter vid 2,5 års ålder mådde hon riktigt dåligt. Hon brukar säja att hade hon inte haft min storasyster då och mig på väg så hade hon nog inte klarat det.

Jag tror att det på något märkligt vis är inbyggt att det är mer accepterat att de som levt länge, eller i alla fall relativt länge, går bort än att ett barn gör det som borde ha hela livet framför sig.

Jag tror att det finns ett stort behov av utbildning i medmänsklighet i alla yrken som ska hantera människor och människoöden.

Jag känner inte heller den här familjen men jag har en bekant uppe i norrland som känner dem så jag har fått höra lite därigenom.

utbildning i medmänsklighet vet jag inte om jag håller med om, men en utbildning om hur man bemöter människor.

det sista låter som lite skvaller, ursäkta om jag låter tvär, men jag det är något som jag har svårt för, det är när folk pratar om andras olycka, jag har varit med om det några gånger, och tycker inte det är trevligt. sen om man går ut med saker offentligt, det är en sak.

mår man dåligt så finns ju antidepressiva medel, terapi mm att tillgå, så hjälp och stöd bör ju sättas in snarast när något sånt här har hänt, och om man vet att det kommer att hända. lätt att säga när man inte är utbildad, men det är så jag tänker att jag skulle vilja ha det.

nu ska ju fk ha ett möte med vederbörande efter mediastormen, så det löser sig säkert för dem. hoppas det i alla fall.

Det är så otroligt olika hur man tar sig igenom en sorg. En del behöver mycket mer stöd och andra behöver mindre.

Så det gäller för dom som i sina arbeten möter dessa människor har en empatisk förmåga att lyssna och även va mycket lyhörda för de tysta signaler som många sänder ut.

Detta är svåra saker att lära men det går. Man måste möta människan där h#n är och utgå därifrån.

En del behöver lång tid för att orka ta sig tillbaka lite, för helt tillbaka tror jag aldrig att man kan komma. Mycket ändras i livet och de värderingar man har eller har haft när man går igenom svåra saker. Svåra av olika slag.

De flesta av oss har en "ryggsäck" som är fylld av olika erfarenheter, goda men också dåliga.

#14, Så sant som det är sagt mongu !

#13 det är absolut inget skvaller! Jag visste att de känner varann och frågade hur de hade det eftersom de umgås. Jag har dessutom inte skrivit någonting här som inte finns med i Jimmys egen text!

Skvaller är, enligt mig, när folk snackar om andra utan att ha fakta och eller inte rätt att berätta. I det här fallet VILL de att informationen ska spridas för att andra ska slippa råka ut för samma sak.

Medkänsla är sättet hur man bemöter andra människor. Nu får du ursäkta om jag låter lite okänslig, men jag saknar ofta det i dina inlägg.

Jag som jobbat inom vården skulle aldrig komma på tanken att vara tvär eller brysk mot vare sig vårdtagare eller anhörig.

Precis mongu! Alla behöver olika insatser.

Antidepressiva, som Fröken P skriver om,  kan fungera för några men oftast förlänger det bara processen. Tabletter hjälper för tillfället men det är inget man ska äta i långa loppet.

Man måste ha mekänsla och medmänsklighet för att kunna hjälpa någon men jag märker mer och mer för varje dag hur många som faktiskt saknar det.

Kram

#17, Det är mycket tråkigt att det är så, man undrar ibland om en del ens vet vad orden betyder.

#17  det är inte farligt att äta antidepressiva tabletter en tid. däremot så bör man ju få hjälp med att hantera sina problem. om man inte får det, så måste man söka hjälp. sen finns det de som behöver sina tabletter under lång tid, inget farligt alls, tvärtom man kan må mycket dåligt om man inte har dem.

sen vad gäller medkänsla så måste man inte ha det för att kunna hjälpa någon, men däremot kunskapen om hur man ska kunna göra det. jag har träffat på yrkesfolk som inte är speciellt empatiska, men de har haft den kunskap som krävts, och gjort sitt jobb. tänk bara på advokater t.ex. de kanske inte alltid har medkänsla för sina klienter, men de gör sitt jobb, precis som de ska och bemöter klienten med respekt.

nu pratar jag generellt förstås i detta inlägg, och inte om något specifikt fall. medkänsla är inget jag kräver om jag söker hjälp för något, däremot yrkesmässig behandling.

men nu kanske man är lite ot, jag vet inte, det är lätt att sväva iväg när man tänker och skriver 

#19 Var någonstans har jag skrivit att det är farligt att ta antidepressiva?

Vad jag skrev så var det att oftast så hjälper det bara för stunden, inget man ska äta långvarigt. Om man inte har någon depressionssjukdom som kräver till exempel livslång behandling vill säja.

Men att påstå att det inte är farligt alls är att gå till överdrift! Jag känner personligen flera stycken, bland annat min son, som blivit värre sjuka av just antidepressiva än vad de var utan. Även det måste avvägas från person till person.

det är en väldigt stor skillnad på olika yrkesgrupper. Att jämföra tex en advokat med en vårdpersonal är som att jämföra tabasco med salt.

En vårdpersonal måste ha empati och medkänsla för att vara bra på sitt arbete medan en advokat inte behöver det.

Jag skulle då aldrig gå till en läkare som var helt känslokall trots att han har utbildningen. Däremot om jag hade juridiska problem så skulle jag välja den som ansågs vara hård och vilja vinna till varje pris.

#19  det kanske inte passar alla, men man kan heller inte säga att alla inte ska äta antidepp en längre tid. det måste man ju anpassa efter individen, och det finns olika läkemedel.

du får tolka jämförelser hur du vill 

jodå, jag skulle gå till en läkare som kan sin sak, sen spelar det ingen roll om hen inte sitter och ler och håller med mig i allt vad jag säger. kunskapen är viktigast för mig.

#21 jag tror inte du riktigt vet vad medkänsla är att vara medkännande betyder inte att man vare sig ler eller håller med någon utan att man har en förståelse för hur folk mår och känner.

#22  då får du väl tro det.

#23 absolut.